Choice och Divo - två fluffrumpor på äventyr med en förvirrad matte

Helgen har tillbringats hemma hos Divos uppfödare, Cecilia, på kennel Twinflowers där det just nu finns 7 stycken 7 veckors valpar.. eller ja, valpar och valpar, pirayor, huggsnokar och kampsnokar är just vad de borde döpas om till... men de är gulliga - iaf när de sover ;)

Nu har det ju blivit så att en av dessa huggsnokar, kamp och huggsnoken nr 1, flyttar hem till oss om ca två veckor. Naturligtvis blir det nog den som är värst av gänget - vore ju konstigt annars.. (Divo var också värst i sin kull, och nu för tiden är han ganska lugn, iaf mellan huggsnokeriet och kampsnokeriet som fortfarande händer titt som tätt....)

Kampsnoken, är av den typen att det är ytterst tråkigt att sitta still, iaf längre stunder - så vi vet vad vi ska träna på ;) Divo hävdar å det bestämdaste att han faktiskt har önskat sig en lillebror väääldigt länge - så det är ju på tiden.. Choice är inte fullt lika förtjust över tanken - han vill se vart hans signatur finns på att kommande huggsnok har fått tillträde till Choices lägenhet (alla vet ju att det är Choices lägenhet, vi andra är bara inneboende och jag har den stora äran att betala alla räkningar - lyckost mig). Han undrar också om man har ångerrätt ifall det blir en sådandär dryg lillebror till som han har i dagsläget, som gärna sover ovanpå en trots att han är tung som en blåval... (Jag har försökt förklara för Choice att blåvalar faktiskt väger mer än 19 kilo men han hävdar på det bestämdaste att så inte är fallet - inte de han har träffat iaf!)

Planen med denna huggsnoken är väl samma som för de andra, hitta vilken/vilka grenar som passar mig och den och komma ut och träna och tävla. Choice planeras att starta i tvåan i lydnad till våren och ev trean till hösten om vi hinner träna in alla moment, samt appellen och ev rallylydnad, Divo ska startas i klass 1 och ev satsar vi även på att ta appellen. Huggsnok ska vara just vad huggsnok är ett tag, leka, busa, vara valp och träna på grundläggande saker så som att inte satsa på att dra av matte allt hår, inte satsa på att äta upp mattes näsa och kanske till och med kunna sitta still (man ska inte ha för höga krav har jag hört!)

Ja just det, Kampsnoken har ett annat namn är just Kampsnok och Huggsnok, meeen mer om det sen!

Just nu är det mycket prat om klippning, badning och kamning inom både schapendoes och andra pälshundar. Där finns de som anser att det nästan är en ren dödssynd om man klipper en sk pälshund och att man borde fundera om man verkligen vill ha en hund med mycket päls. Detta oavsett vilken pälsras man har, även om det är mer accepterat att klippa några raser än andra, speciellt från ägare av andra raser, (tex, mer ok att klippa en old english sheepdog än en schappe, mer ok att klippa en schappe än en shih-tzu osv, allt beroende på vem man frågar).

För min del anser jag att där finns betydligt viktigare frågor att lyfta fram än just pälsen. Hur det än är så de som väljer att klippa sina hundar väljer oftast bort utställning. Än så länge vet jag inte många uppfödare med pälshundar som använder sig av hundar som inte har någon form av merit från utställning, mer än möjligtvis de som går efter arbetsmeriter (vallning osv). Skulle då hunden ha något fel på pälskvalitén kan man ju i varje fall hoppas att domaren sett detta och inte meriterat hunden på utställning och är man osäker, man kan alltid välja en annan hanhund att avla på. (Säger hanhund eftersom uppfödarna oftast själv har tikarna och därför bör veta vilken pälskvalité den hunden har).

Klipper man sin hund gör man ett aktivt val att inte delta i utställningsvärlden, men för det innebär det inte att man inte älskar resten av sin hund. Dessutom kan det ligga något annat bakom just problematiken med hundens päls. Detta kan vara en extrem päls men otroligt stora problem, en hund som hatar att bli kammad eller en hund som på andra sätt har problem med sin päls.

Jag valde att klippa min gamla schappe då han tappade muskelmassa och hade diverse problem - för att lättare ha koll på hur hans kropp höll sig. Där var många som hade följt vår 2 år långa kamp med diverse veterinärsbesök osv som ifrågasatte varför jag klippte honom och som i stort sett dumförklarade mig. För min del är hundens hälsa otroligt mycket viktigare än hundens päls. Detta hoppas jag innerligt att andra också håller med om, annars har uppfödarna och hundägarna betydligt mer att oroa sig för än hundens päls...

Likaså vet jag en som valt att klippa ner sin lapphund då han hade problem med värme, hot spots samt tovor. Det är en hund som är otroligt aktiv med sin matte och en ägare som ser till hundens bästa. Trots detta fick hon skit för att hon klippte ner honom. I mina ögon gjorde hon helt rätt - hans liv blev bättre och han har lättare för att vara aktiv samt för att koppla av.

Hundarnas pälsar blir större och tjockare eftersom detta premieras och pälskvalitén är a och o. Men kan alla säga att deras hundar ser ut som ursprungshundarna till just den rasen? Eller kan det vara så att pälsarna har blivit större, hundarna har ändrat utseende i mångt om mycket och är där verkligen inte större problem än enskilda hundägare som väljer att klippa sina hundar? Hundar som antagligen inte ens kommer gå i avel...

Enligt rasstandarden ska schapendoesen ha minst 7 cm lång päls (vilket inte är speciellt lång, min hanes är nog närmre det dubbla på sina ställen och då räknas hans päls som inte extremt lång) och pälsen ska vara lätt vågig och absolut inte slät. Detta till trots finns det många hundar där pälsen är antingen alldeles för lockig eller helt slät, vilket är en felaktig päls om man utgår efter rasstandarden..

Men, kan däremot hålla med om att en schappe som ställs och visas i utställningsringen - ska premieras efter rasstandarden...